Föreställ dig någon som för flera år sedan startade ett litet företag, eftersom arbetet var roligt och det kändes bra att fatta egna beslut. Med tiden blev företaget framgångsrikt. Kanske är det numera värt så mycket att ägaren på pappret hör till de mest förmögna människorna i sin omgivning. Ändå kör hen samma bil, träffar samma vänner och tillbringar hellre söndagen i trädgården än på ett evenemang där alla pratar om sin senaste investering.
Förr eller senare kommer kommentaren: ”Du skulle ju numera ha råd med något helt annat.” Förmodligen är den vänligt menad. Men bakom den ligger en intressant förväntan. Som om smaken måste förändras tillsammans med kontosaldot. Som om rikedom kom med en passande livsstil som man borde skaffa sig i efterhand.
Det som intresserar mig är vad som händer när någon visserligen har blivit förmögen, men aldrig föresatt sig att leva ett liv som ”rik människa”. Det finns ingen motsägelse i det. Ett ägande kan förändras utan att de egna önskningarna växer i samma takt. Svårare blir det kanske när omgivningen ser annorlunda på saken.
Förmögenheten har en historia, livsplanen en annan
Det finns olika vägar till betydande ägande. Ett företag kan öka i värde under många år. En andel i ett familjeföretag kan plötsligt vara värd betydligt mer än tidigare. Någon ärver en förmögenhet som hen varken har arbetat ihop eller väntat sig. Eller så växer en ekonomisk framgång fram ur en idé som till en början mest var intressant.
De här vägarna skiljer sig åt. Den som fortfarande leder sitt företag äger kanske en stor andel, men kan inte alls fritt förfoga över hela dess värde. Ett arv kan vara förknippat med minnen, familjeåtaganden eller komplicerade ägarförhållanden. Marknadsvärdet på en fastighet är i sin tur ingen månatlig utbetalning. Redan ekonomiskt vore det därför orimligt att likställa varje högt förmögenhetsvärde med obegränsat med tillgängliga pengar.
Ännu mindre säger förmögenhetens storlek om vilken livsplan personen i fråga ursprungligen hade. Den som grundar ett företag vill kanske själv forma något, utveckla en bra produkt eller leva på ett visst yrke. En betydande förmögenhet kan då vara följden av framgångsrikt arbete, utan att den någonsin var det egentliga syftet.
Det är en rimlig beskrivning av olika livsvägar, ingen grupp av ”människor som blev rika av misstag” som bekräftats av en enskild studie. När man läser på hittar man gott om undersökningar om vad människor strävar efter och hur välbärgade talar om sig själva. Betydligt mindre entydigt utforskat är hur många mycket förmögna som faktiskt upplever sitt välstånd som ett oavsiktligt resultat av sina livsval. En exakt frekvens vore därför påhittad.
Med pengarna kommer ibland någon annans manus
Så snart en förmögenhet blir känd uppstår föreställningar om hur ägaren borde eller får leva. Hen skulle kunna resa oftare, flytta till en större bostad, bjuda på generösare tillställningar eller äntligen unna sig en viss exklusivitet. Kanske förväntar man sig till och med en annan inställning till pengar. Det som förr räknades som förnuftig sparsamhet framstår plötsligt som en konstig egenhet.
Att människor härleder egenskaper ur ekonomisk ställning går att observera vetenskapligt. Ángel del Fresno-Díaz och hans kolleger undersökte i en studie publicerad 2025 hur människor i Spanien placerar grupper utifrån upplevda skillnader i välstånd. Efter kvalitativa intervjuer med 90 personer följde två ytterligare undersökningar med 251 och 190 deltagare. Välbärgade grupper tillskrevs där i genomsnitt snarare negativa egenskaper, mindre välbärgade grupper oftare positiva.
Av den här studien går det inte att dra någon slutsats om hur alla européer tänker om enskilda miljonärer. Den fångar uppfattningar i en viss social och kulturell miljö. Men den visar hur snabbt en förmögenhetskategori kan bli en förment beskrivning av karaktären. Att tillskriva någon en egenskap är ju ännu inte att känna människan.
Tänk dig en förmögen person som fortsätter att köpa begagnade möbler, eftersom hen tycker om de saker som redan finns. Kanske hör hen ibland att det är dags att bo ”som det anstår någon i hens ställning”. Köper hen sedan något dyrt, kan samma omgivning anklaga hen för överdriven lyx. Man behöver inte ens särskilt motsägelsefulla bekanta för det. Ibland sköter samhället det redan kollektivt.
Den som i den situationen behåller sin tidigare livsstil kan behöva förklara sig oftare än väntat. Och den som förändrar sitt liv blir också bedömd. Problemet ligger då mindre i det konkreta inköpet än i föreställningen att främmande människor skulle kunna läsa ut ur förmögenheten vad man måste tycka om.
Att vara välbärgad och ändå känna sig vanlig
Sociologen Rachel Sherman har ingående studerat hur förmögna människor ser på sig själva. För en undersökning publicerad 2018 gjorde hon utförliga intervjuer med 50 välbärgade New York-bor. Många av de tillfrågade beskrev sina utgifter som förnuftiga, familjeorienterade och normala. De tog tydligt avstånd från demonstrativ lyx och slöseri. Sherman tolkar dessa uttalanden också som ett försök att moraliskt rättfärdiga den egna privilegierade positionen.
Resultatet är intressant just därför att det förhindrar en enkel romantisk berättelse. Människor som tonar ned sitt välstånd behöver inte nödvändigtvis vara särskilt anspråkslösa. Den som kallar en mycket dyr vardag för ”helt normal” kan faktiskt underskatta sin egen ställning. Återhållsamhet kan vara uppriktigt menad och samtidigt tjäna till att skapa avstånd till en obehaglig bild av rikedom.
Intervjuerna visar inte heller någon enhetlig hållning hos alla välbärgade. Det handlar om en liten, särskilt utvald grupp från New York. Ändå rymmer de en tanke som är viktig för vårt ämne: Även den som har tillräckligt med pengar för ett helt annat liv behöver inte önska sig det andra livet. Och hen behöver inte förhastat förklara sin nuvarande vardag som allmän normalitet.
För mig ligger den förnuftiga mittpunkten i att erkänna båda sakerna. Man kan vara nöjd med sin egen livsstil utan att förneka de betydande möjligheter som förmögenheten öppnar jämfört med andra människor. Den som frivilligt lever anspråkslöst förblir ekonomiskt privilegierad. Det ena tar inget från det andra.
De egna målen passar inte alltid till etiketten
Inom motivationspsykologin finns en ansats som hjälper här. Psykologerna Edward Deci och Richard Ryan skiljer i sin framställning av självbestämmandeteorin från 2000 mellan olika skäl till att människor handlar. En viktig roll spelar autonomi, upplevd kompetens och social samhörighet. För välbefinnandet kan det göra skillnad om människor strävar efter något av egen drivkraft eller främst känner sig förpliktade av yttre förväntningar.
Kennon Sheldon och Andrew Elliot undersökte 1999 i tre longitudinella dataset hur väl personliga mål stämmer överens med de egna intressena och värderingarna. Mål som bättre passade de egna övertygelserna gick hand i hand med mer uthålliga insatser och en större vinst i välbefinnande när de uppnåddes. Forskarna kallar detta samband för målens självöverensstämmelse.
Undersökningarna gjordes inte särskilt med människor med miljonförmögenheter. Man bör alltså inte härleda någon vetenskapligt garanterad vägledning för ett förmöget liv ur dem. Grundtanken är ändå till hjälp: Ett mål kan vara imponerande i samhällets ögon och betyda lite personligen. Omvänt kan en sysselsättning som utifrån verkar ospektakulär passa mycket exakt till det som någon tycker är viktigt.
Tim Kasser och Richard Ryan fann redan 1996 i undersökningar med vuxna och studenter att en stark betoning på yttre mål som ekonomisk framgång, erkännande och utseende, jämfört med mål som personliga relationer eller utveckling, hängde samman med sämre mått på välbefinnande. Resultaten beskriver samband, inga ofrånkomliga följder av att bli rik.
Det leder mig till en fråga som jag tycker är mer meningsfull än jakten på den rätta livsstilen för miljonärer: Vilka saker hade varit viktiga för den här personen om hen aldrig hade blivit rik? Kanske upptäcker hen att en del av dem har blivit enklare tack vare förmögenheten. Kanske märker hen också att intressena faktiskt har förändrats. Båda delarna är i sin ordning. Det avgörande är om förändringen är hens egen.
Ett enkelt liv är ingen plikt att vara anspråkslös
Att medvetet konsumera mindre, fast man skulle ha råd med mer, har till och med ett namn i forskningen: frivillig enkelhet, på engelska voluntary simplicity. Med det menas olika livsstilar där människor begränsar sin konsumtion och ger andra livsområden större vikt.
En systematisk forskningsöversikt av Joshua Hook och kolleger, publicerad i tidskriftens nummer från 2023, gick igenom 23 empiriska studier om sambandet mellan frivillig enkelhet och välbefinnande. Sammantaget fann författarna ett positivt samband. De diskuterade bland annat den möjliga betydelsen av självbestämmande och kontroll över konsumtionsönskningar, men betonade också metodologiska begränsningar och skillnader mellan de undersökta grupperna.
En ytterligare litteraturöversikt av Raquel Rebouças och Ana Maria Soares från 2021 visar hur olika frivillig enkelhet över huvud taget definieras och undersöks. Redan därför vore det ohederligt att ur sådana arbeten härleda meningen att rika människor i princip borde leva mer minimalistiskt för att bli nöjdare. Somliga avstår av övertygelse, andra av nödvändighet. Det gör en betydande skillnad. De flesta undersökningar beskriver dessutom inga representativa urval av mångmiljonärer.
Och även i vardagen lönar det sig med en nykter blick. Den som tycker om ett gammalt hus, en enkel bil eller en välbekant dagsrytm får hålla fast vid det. Den som senare unnar sig en fin resa, ett större hus eller en dyr passion har därmed inte automatiskt svikit sina värderingar. Frivillig enkelhet duger dåligt som tävling i vem som mest trovärdigt kan avstå från något.
En person som ekonomiskt skulle ha alla möjligheter och ändå inte vill ha mycket av det behöver varken berömmas eller beklagas för det beslutet. Kanske är hen nöjd. Det vore redan en tillräcklig förklaring.
Friheten att inte alltid leva upp till andras förväntningar
En del människor vill att förmögenheten ska synas så lite som möjligt i deras vardag. Andra bär ansvar för ett företag, en stiftelse eller en familj, utan att förväxla den rollen med hela sin personlighet. Ytterligare andra upptäcker efter den ekonomiska framgången intressen som de tidigare saknade tid eller pengar för. Livsplanerna kan se ytterst olika ut.
Samtidigt bör man inte glömma att en stor förmögenhet kräver verkliga beslut. Den som äger egendom kan ha skyldigheter gentemot anställda, anhöriga eller avtalsparter. Den önskade enkelheten i privatlivet får inte sådana åtaganden att försvinna. Och en medvetet diskret vardag upphäver inga sociala skillnader. Man kan frigöra sig från vissa förväntningar utan att definiera bort sig själv från de faktiska följderna av det man äger.
Just därför tycker jag att friheten att själv bestämma sina prioriteringar är så värdefull. En människa får fortsätta att leda företaget hon älskar, trots att hon sedan länge inte behöver arbeta. Hon får föredra en vanlig semester, fast privatjetet teoretiskt vore inom räckhåll. Hon får lägga pengar på projekt som är viktiga för henne, eller helt enkelt inte planera något nytt på ett tag.
Om någon först känner sig överväldigad av ett oväntat språng i förmögenheten tar vi upp separat i Plötsligt rik: Varför en oväntad förmögenhet också kan bli överväldigande. Här handlar det om åren därefter, om den helt praktiska möjligheten att leva med ett stort ägande utan att ständigt behöva spela den roll som hör till. Hur mycket en förmögenhet över huvud taget blir en del av ens självbeskrivning behandlas dessutom i När pengar plötsligt blir en del av ens identitet.
Även beslutet att lämna en förmögenhet vidare kan växa fram av mycket olika skäl. Om det handlar Varför människor över huvud taget ger bort förmögenheter. Idén bakom Tired of Wealth är ett ovanligt rakt erbjudande till människor som frivilligt vill ge bort något. Av en rikedom som uppstått utan avsikt följer naturligtvis ingen skyldighet att anta det erbjudandet. Man behöver inte skänka pengar till någon för att trovärdigt få leva enkelt.
Kanske är den trevligaste egenskapen hos en stor förmögenhet just möjligheten att inte längre behöva motivera en livsstil. Den som är rik får tycka om sina pengar. Hen får tycka om lyx, om återhållsamhet eller om båda vid olika tillfällen. Och om någon har en ekonomiskt framgångsrik bana bakom sig utan att någonsin ha drömt om det rika livet, behöver hen inte uppfinna den drömmen i efterhand.
Kontosaldot kan förändra livet. Vilken roll det får i livet är en annan fråga. Den får ägaren gärna avgöra själv.
Källor
Del Fresno-Díaz, Ángel, Efraín García-Sánchez, Elena Padial-Rojas, Guillermo B. Willis och Soledad de Lemus (2025). ”Lay representations of social class: A mixed methods approach to wealth-based group perceptions and stereotypes”. British Journal of Social Psychology, 64(3), e70003. https://doi.org/10.1111/bjso.70003
Sherman, Rachel (2018). ”‘A very expensive ordinary life’: consumption, symbolic boundaries and moral legitimacy among New York elites”. Socio-Economic Review, 16(2), s. 411-433. https://doi.org/10.1093/ser/mwy011
Deci, Edward L., och Richard M. Ryan (2000). ”The ‘What’ and ‘Why’ of Goal Pursuits: Human Needs and the Self-Determination of Behavior”. Psychological Inquiry, 11(4), s. 227-268. https://doi.org/10.1207/S15327965PLI1104_01
Sheldon, Kennon M., och Andrew J. Elliot (1999). ”Goal striving, need satisfaction, and longitudinal well-being: The self-concordance model”. Journal of Personality and Social Psychology, 76(3), s. 482-497. https://doi.org/10.1037/0022-3514.76.3.482
Kasser, Tim, och Richard M. Ryan (1996). ”Further Examining the American Dream: Differential Correlates of Intrinsic and Extrinsic Goals”. Personality and Social Psychology Bulletin, 22(3), s. 280-287. https://doi.org/10.1177/0146167296223006
Hook, Joshua N., Adam S. Hodge, Hansong Zhang, Daryl R. Van Tongeren och Don E. Davis (2023). ”Minimalism, voluntary simplicity, and well-being: A systematic review of the empirical literature”. The Journal of Positive Psychology, 18(1), s. 130-141. Publicerad online först 2021. https://doi.org/10.1080/17439760.2021.1991450
Rebouças, Raquel, och Ana Maria Soares (2021). ”Voluntary simplicity: A literature review and research agenda”. International Journal of Consumer Studies, 45(3), s. 303-319. Publicerad online först 2020. https://doi.org/10.1111/ijcs.12621