Någon äger flera miljoner euro, lever utan skulder och skulle kunna fortsätta sin invanda vardag även om en betydande del av förmögenheten gick förlorad. Ändå kollar hen marknaderna oftare än hen vill. En dålig månad sysselsätter hen vid middagen. Efter en större kursnedgång räknar hen ut hur mycket förmögenhet som försvunnit, trots att den faktiska levnadsstandarden knappt har förändrats av det.
Det vore lätt att anse den här personen otacksam. Men tacksamhet och rädsla är inga motståndare som pålitligt slår ut varandra. Man kan inse sitt privilegierade läge och ändå vara orolig. Den mer intressanta frågan är vad oron riktar sig mot. Mot en konkret ekonomisk fara? Mot förlusten av kontroll? Mot föreställningen att en dag åter stå där man stod förr? Eller mot en framtid som trots alla reserver inte går att räkna ut helt och hållet?
Det som intresserar mig i det här ämnet är framför allt skillnaden mellan en stor förmögenhet och känslan av ekonomisk trygghet. Den förbises ofta så snart det står tillräckligt många nollor på kontoutdraget. Ändå lönar det sig att titta närmare, utan att genast göra varje oro till ett psykologiskt problem.
Förmögenhet skyddar mot mycket, men inte mot ovisshet
Den som har tillräckligt med pengar kan betala räkningar, parera oväntade utgifter och fatta beslut som är svåra med knapp inkomst. Ett betydande ekonomiskt utrymme är en verklig fördel. Rädslan för förlust är därför inte automatiskt detsamma som rädslan för att inte kunna betala nästa hyra.
Kanske är förmögenheten främst bunden i ett företag. Dess beräknade värde kan vara högt, medan intäkter och åtaganden beror på konjunkturen. Kanske är familjemedlemmar ekonomiskt beroende av den. Kanske finns stora värden som varken går att sälja snabbt eller utan följder. I sådana situationer kan det vara förnuftigt att följa risker uppmärksamt. Ett förmögenhetsbelopp avslöjar inte av sig självt hur hållbar livssituationen bakom det är.
Annorlunda ligger det till när någon skulle förbli ekonomiskt fri även efter en betydande förlust, men inombords känner sig som om allt stod på spel. Då stämmer den ekonomiska räckvidden och den känslomässiga tyngden inte längre nödvändigtvis överens. Det behöver inte vara ett tecken på sjukdom. Det visar först och främst att vi inte upplever risker enbart utifrån matematiska belopp.
Den amerikanska konsumentskyddsmyndigheten CFPB ser ekonomiskt välbefinnande som en förening av trygghet och beslutsfrihet, i nuet och för framtiden. Avgörande är bland annat förmågan att klara ekonomiska överraskningar och känslan av att ha kontroll över sin ekonomi. Myndigheten betonar tydligt att detta välbefinnande inte enbart kan läsas ut ur inkomst eller nettoförmögenhet.
Den bedömningen riktar sig till en bred befolkning och är ingen specialmodell för miljonärer. Den synliggör ändå en användbar tanke: Trygghet har en beräkningsbar och en upplevd sida. Den som förväxlar dem har svårt att förstå vissa förmögnas envisa bekymmer.
När en förlust får mer uppmärksamhet än en vinst
Inom beteendeekonomin hör förlustaversion till de mest kända förklaringsmodellerna. Amos Tversky och Daniel Kahneman beskrev 1991 beslut där människor värderar möjliga förluster och vinster i förhållande till en referenspunkt. I deras modell väger nackdelar ofta tyngre än lika stora fördelar.
För vårt ämne är referenspunkten särskilt intressant. Den som har vant sig vid en förmögenhet på fem miljoner kan uppleva en nedgång till fyra och en halv miljon som en smärtsam förlust, trots att det återstående beloppet fortfarande ger betydande frihet. Avgörande är inte bara vad som finns kvar, utan också vad som tidigare räknades som normalt.
Man bör dock inte förvandla den kända teorin till en universalformel. En stor metaanalys av Brown och kolleger från 2024 sammanfattade många empiriska skattningar av förlustaversion och fann i genomsnitt en tydlig asymmetri. En ny analys av Yechiam och Zeif från 2025 ifrågasatte just för vissa experimentella beslutssituationer hur robust effekten faktiskt är. Forskningen tvistar alltså också om under vilka förutsättningar förlustaversion observeras.
Ännu viktigare: Även en tillförlitlig tendens i experimentella pengabeslut bevisar inte att en välbärgad människas mer långvariga rädsla förklaras helt av den. Ett experiment om ett val under risk är inget psykologiskt porträtt av en människa som i åratal har fruktat att förlora sin förmögenhet. Det ena kan hjälpa oss att tänka kring det andra. Det ersätter inte en undersökning av det.
Varför kontroll kan verka så lugnande
Pengar kan skapa utrymme. Vad de inte garanterar är fullständig kontroll över framtiden. Ett företag kan förlora kunder, ekonomiska ramvillkor kan förändras och andra människor kan fatta beslut som påverkar ens egendom. Ovissheten försvinner inte automatiskt när summan växer.
I en studie publicerad 2014 undersökte Agata Gąsiorowska hur upplevd kontroll över den egna ekonomin och oro för pengar hänger samman med den subjektiva bedömningen av den ekonomiska situationen. Människor som trodde att de bättre kunde kontrollera och planera sin ekonomi bedömde sambandet mellan objektiva ekonomiska förhållanden och sin subjektiva situation annorlunda än människor med svagare känsla av kontroll. Pengarelaterad ängslan spelade också en roll.
För det här arbetet är en begränsning väsentlig: Det som där mättes som objektivt välstånd byggde bland annat på personlig inkomst och hushållsinkomst. Det var ingen riktad undersökning av mångmiljonärer och deras nettoförmögenhet. Ändå går det att härleda en rimlig tanke: Känslan av att kunna påverka kan ha betydelse för hur man själv värderar pengar.
Ibland uppstår ur detta dock ett märkligt kretslopp. Den som känner sig osäker försöker skaffa mer information. Ny information öppnar för fler möjliga faror. Uppmärksamheten vandrar till det som fortfarande kan gå snett. Att just detta kretslopp är vanligt bland rika människor skulle först behöva beläggas. Som hypotetiskt förlopp visar det ändå varför inte ens omfattande information nödvändigtvis ger lugn.
En liten undersökning direkt bland förmögna
Att ekonomiska bekymmer inte bara förekommer hos människor med begränsade medel går åtminstone också att undersöka direkt bland välbärgade. Philip Courtenay, Richard Taffler och Ylva Baeckström publicerade 2025 en kvalitativ studie som bygger på utförliga intervjuer med 19 förmögna brittiska rådgivningskunder.
Forskarna intresserade sig för de känslomässiga förväntningarna på finansiella rådgivare. I intervjuerna spelade den ekonomiska framtidens oförutsägbarhet en viktig roll. Förtroende och önskan att kunna hantera osäkerhet var betydelsefulla för de tillfrågade. Författarna argumenterar för att relationen till rådgivaren inte enbart kan förstås utifrån placeringsresultat.
Det är ett sällsynt direkt perspektiv på förmögna människors känslor. Samtidigt är urvalet litet och speciellt: Det som undersöktes var kunder hos en finansiell rådgivning i Storbritannien. Av deras uttalanden följer varken någon siffra för hur vanlig rädsla är bland miljonärer eller någon allmän personlighetsprofil hos välbärgade. Just den begränsningen bör man ta på allvar.
Det jag tycker är värdefullt är framför allt en iakttagelse: Även när pengar finns kan frågan om en oviss framtid förbli känslomässigt betydelsefull. Det vore fel att i princip vifta bort den oron. Lika fel vore det att konstruera en epidemi av förmögenhetsångest ur nitton intervjuer.
Gamla erfarenheter kan verka längre
En del människor kommer från förhållanden där pengabrist inte var teoretisk. De minns osäkra inkomster, betalningspåminnelser, arbetslöshet eller rädslan för att inte klara en viktig utgift. Efter ett ekonomiskt lyft förbättras läget. Men minnet av tidigare osäkerhet går inte att säga upp som ett gammalt bankkonto.
Forskningen om livsförlopp ger tecken på att tidigare ekonomiska påfrestningar kan hänga samman med senare psykisk belastning. Alexander Darin-Mattsson och kolleger undersökte 2018 i en svensk långtidsstudie vilken roll ekonomiska svårigheter i olika livsskeden spelade för psykisk belastning på äldre dagar. Påfrestningar i barndomen hängde i deras modell också samman med senare påfrestningar, delvis via ytterligare svårigheter under livsloppet.
Undersökningen följde ingen grupp som senare blivit rik. Den belägger därför inte att en miljonär på grund av tidigare fattigdom varaktigt lider av förlustångest. Men den gör det begripligt varför den egna ekonomiska biografin kan spela en roll för hur man uppfattar trygghet.
Den som förr har upplevt knappa förhållanden behöver inte skaka av sig den erfarenheten bara för att hen i dag är ekonomiskt tryggad. Lika lite får man tillskriva varje människa med en klassresa en dold rädsla automatiskt. Biografiska spår är individuella. De kan göra människor försiktigare utan att ta ifrån dem glädjen över det de har uppnått.
Två känslor kan finnas sida vid sida
Ett högt kontosaldo och ekonomiska bekymmer utesluter inte varandra empiriskt bara för att begreppen vid första anblick verkar motsägelsefulla. I en intensiv longitudinell studie publicerad 2023 frågade Angela Sorgente, Michela Zambelli och Margherita Lanz 158 unga vuxna fjorton dagar i rad om ekonomiskt välbefinnande och ekonomisk stress. De båda storheterna hängde visserligen ihop, men var inte alls identiska och reagerade inte alltid likadant på de undersökta faktorerna.
Även här gäller: Unga vuxna står inte för förmögna äldre företagare. Studien stöder inget särskilt påstående om rika. Den understryker bara att ekonomisk tillfredsställelse och ekonomisk belastning inte bör behandlas som exakta motsatser.
En människa kan vara nöjd med det liv som förmögenheten möjliggör och samtidigt bli nervös vid vissa utvecklingar. Hen kan uppskatta sin frihet och uppleva ansvaret som tungt. Även när oron är betydligt större än den verkliga ekonomiska faran behöver den inte styra hela vardagen.
Det hjälper föga att just ekonomiskt privilegierade människor frånkänns varje rätt till en motsägelsefull känsla. Förståelse kräver ju inte att deras läge likställs med situationen för människor som saknar grundläggande medel.
Vilken sorts förlust är det egentligen man fruktar?
När vi talar om rädsla för att förlora pengar menar vi ibland helt olika saker. För en människa vore den största oron att inte längre kunna trygga sin familj. För en annan förlusten av ett företag som många års arbete har gått in i. En tredje fruktar att förlora den sociala plats hen förknippar med sin förmögenhet. Ytterligare någon är mindre fäst vid en viss egendom än vid känslan av att inte längre få bestämma självständigt.
Dessa skillnader är ingen vetenskapligt bekräftad typologi. De visar varför den vanliga frågan ”Varför är du över huvud taget rädd när du är så rik?” inte räcker särskilt långt. Det gör skillnad om det är ett verkligt ansvar som hotas, en mångårig prestation, en invand självbild eller behovet av kontroll.
Även en svåröverskådlig förmögenhetsstruktur kan väcka befogade frågor. Här börjar dock ett annat ämne: inte den fruktade förlusten, utan den löpande bördan av att organisera egendom och fatta beslut. Det handlar Wealth Fatigue: När förmögenhet blir ansträngande utförligare om. Och hur den personliga värderingen av det som finns präglas av omgivningen behandlas i Varför man kan känna sig rik, eller inte, trots miljoner.
Det medvetna beslutet om hur öppet man talar om sin förmögenhet kan väcka ytterligare frågor. Det är därför också ett eget ämne och ingen sidoeffekt av förlustångest i förbigående.
När trygghet inte har någon slutgiltig siffra
Naturligtvis finns det ekonomiska risker som man förnuftigt kan granska och diskutera. Den som bär ansvar för andra bör inte ignorera dem. Men ett sökande efter absolut visshet kan bli ett ouppnåeligt mål. Ingen förmögenhetsnivå gör alla framtida händelser förutsägbara.
Den egentliga svårigheten ligger kanske i att låta två påståenden gälla samtidigt: Det kan finnas verkliga osäkerheter, och ändå kan den egna situationen i dag vara mycket trygg. Den som bara ser till möjliga förluster förbiser lätt det utrymme hen redan har. Den som bara hänvisar till sin rikedom förbigår kanske verkliga åtaganden och personliga erfarenheter.
Idén bakom Tired of Wealth handlar om människors ovanliga förhållande till mycket stora förmögenheter. Den förutsätter inte att ägande av pengar oundvikligen skapar rädsla eller att en gåva får bekymren att försvinna. Den som äger en förmögenhet får behålla sina pengar, helt oberoende av hur lugnt eller oroligt hen lever med dem.
Jag tror därför inte mycket på påståendet att varje oro äntligen måste försvinna vid ett visst antal miljoner. När någon har mycket pengar är frågan om den faktiska faran ändå berättigad. Men lika berättigad är frågan om vad människan bakom siffran egentligen tror sig ha att förlora. Svaret står sällan helt och hållet på kontoutdraget.
Källor
Consumer Financial Protection Bureau (u.å.). ”Why financial well-being?”. Institutionell beskrivning av ekonomiskt välbefinnande, hämtad 7 november 2026. https://www.consumerfinance.gov/consumer-tools/financial-well-being/about/
Tversky, Amos, och Daniel Kahneman (1991). ”Loss Aversion in Riskless Choice: A Reference-Dependent Model”. The Quarterly Journal of Economics, 106(4), s. 1039-1061. https://doi.org/10.2307/2937956
Brown, Alexander L., Taisuke Imai, Ferdinand M. Vieider och Colin F. Camerer (2024). ”Meta-analysis of Empirical Estimates of Loss Aversion”. Journal of Economic Literature, 62(2), s. 485-516. https://doi.org/10.1257/jel.20221698
Yechiam, Eldad, och Dana Zeif (2025). ”Loss aversion is not robust: A re-meta-analysis”. Journal of Economic Psychology, 107, artikel 102801. https://doi.org/10.1016/j.joep.2025.102801
Gąsiorowska, Agata (2014). ”The relationship between objective and subjective wealth is moderated by financial control and mediated by money anxiety”. Journal of Economic Psychology, 43, s. 64-74. https://doi.org/10.1016/j.joep.2014.04.007
Courtenay, Philip, Richard J. Taffler och Ylva Baeckström (2025). ”What do wealthy clients really want from their financial advisors?”. Review of Behavioral Finance, 17(4), s. 625-641. https://doi.org/10.1108/RBF-01-2025-0014
Darin-Mattsson, Alexander, Ross Andel, Roger Keller Celeste och Ingemar Kåreholt (2018). ”Linking financial hardship throughout the life-course with psychological distress in old age: Sensitive period, accumulation of risks, and chain of risks hypotheses”. Social Science & Medicine, 201, s. 111-119. https://doi.org/10.1016/j.socscimed.2018.02.012
Sorgente, Angela, Michela Zambelli och Margherita Lanz (2023). ”Are Financial Well-Being and Financial Stress the Same Construct? Insights from an Intensive Longitudinal Study”. Social Indicators Research, 169, s. 553-573. https://doi.org/10.1007/s11205-023-03171-0