Till en väns födelsedag ger du en bok, och ingen kräver efteråt en rapport om dess samhällsnytta. Vid en större penningsumma tippar samtalet förvånansvärt snabbt över. Plötsligt hänger frågan i luften vilket gott ändamål som ska främjas med den. Människor vill veta vem pengarna hjälper, vad som blir bättre genom dem och om det inte finns en mottagare som behöver dem mer.
Frågorna är begripliga. När det gäller mycket pengar bör man tänka på följderna. Jag lägger bara märke till hur snabbt en eftertanke blir en outtalad plikt: Den som frivilligt lämnar pengar vidare ska minsann göra något särskilt gott med dem. Helst med mätbar effekt och en snygg årsredovisning.
Jag har inget emot årsredovisningar. Jag tycker bara att vi bör hålla isär två saker: värdet av en donation till ett allmännyttigt ändamål och en människas frihet att privat ge någon något.
Ett gott ändamål är en mycket bra möjlighet
Den som stöder en seriös välgörenhetsorganisation kan därmed möjliggöra projekt som kräver fackkunskap, erfarenhet och pålitliga strukturer. Sjukvård, utbildning, forskning, katastrofhjälp: Det gör jag verkligen inte narr av. Det vore till och med mycket glädjande om någon genom Tired of Wealth kom på tanken att sätta sig närmare in i en bra hjälporganisation.
Inte heller familjen förtjänar en plats på avbytarbänken. Föräldrar som hjälper sina barn, syskon som stöder varandra, vänner som ställer upp för varandra: Det är näraliggande och ofta underbara skäl att ge bort pengar. För det behöver ingen min tillåtelse. Och jag kommer garanterat inte att skriva någon artikel här som vill övertala någon att avstå från ett sådant beslut.
En del människor ser dock annorlunda på det. En del vill ge en viss person en gåva utan att koppla in en välgörenhetsorganisation emellan. En del förknippar gåvan med en personlig historia som utomstående inte behöver känna till. Ytterligare andra har ingen stor plan alls. De vill ge något eftersom de kan och eftersom de vill.
Att en mottagare inte är behövande gör hen för övrigt inte automatiskt till en olämplig mottagare av en privat gåva. Annars skulle man före varje födelsedag först behöva kräva ett inkomstintyg. Det skulle kunna påverka stämningen vid paketöppningen en aning.
Man kan naturligtvis ändå fråga om samma summa skulle åstadkomma mer någon annanstans. Just vid bidrag till allmännyttiga ändamål är frågan om effektivitet berättigad. Men beslutet om hur den egna förmögenheten ska användas består inte uteslutande av försöket att skapa största möjliga mätbara nytta. Människor fattar också personliga beslut. De får till och med ha önskningar som inte ryms i någon kostnads-nyttokalkyl.
Den märkliga önskan om en felfri motivering
Varför vill vi egentligen ständigt förklara gåvor? En del av svaret kan ligga i att givande sedan länge är mer än överlämnandet av ett föremål eller ett penningbelopp. Ekonomen Colin Camerer beskrev 1988 i ett teoretiskt arbete hur gåvor kan fungera som sociala signaler. De säger under vissa omständigheter något om relationen och givarens avsikter. Det är en modell för mänskligt beteende, ingen undersökning av privata gåvor i miljonklassen. Men den förklarar varför vi knappast någonsin ser gåvor som vanliga överföringar.
Vid donationer till välgörenhet tillkommer ytterligare motiv. René Bekkers och Pamala Wiepking identifierade i sin litteraturöversikt från 2011 olika faktorer som påverkar givande, bland dem upplevt behov, personliga värderingar, altruism och önskan att göra något verkningsfullt. Det är en översikt över donationer till allmännyttiga ändamål. Den bevisar inte varför någon viss människa vill ge sina pengar till en privatperson. Olika motiv behandlas utförligare i Varför människor över huvud taget ger bort förmögenheter.
Även vid donationer till välgörenhet behöver motiven inte alltid vara helt osjälviska. Ekonomen James Andreoni utarbetade med sin teori om så kallat Warm-Glow Giving redan 1990 en tanke som jag tycker är mycket mänsklig: Även den goda känslan av att själv ha gett något kan vara en del av motivationen. Hans arbete är en ekonomisk modell och inget test av enskilda givares innersta avsikter.
Kanske borde vi alltså sluta mäta varje penninggåva mot en så ren avsikt som möjligt. Vid en donation till ett allmännyttigt ändamål får effekten vara viktig, vid en gåva inom familjen samhörigheten, vid en privat gåva ett helt personligt beslut. Varje form har sin egen uppgift. Någon tävling är det inte.
Och så finns det också mitt ovanliga erbjudande
På den här webbplatsen beskriver jag hur mycket stort välstånd kan kännas, vilka friheter det skapar och varför det ibland också kan vara ansträngande. Jag erbjuder dessutom något som man ganska sällan läser på en vanlig ekonomi- eller välgörenhetssida: Den som av fri vilja vill ge mig en förmögenhet hittar i mig i princip någon som är beredd att ta emot den.
Jag har inte grundat någon allmännyttig organisation för detta. Det finns inget påstått medicinskt, socialt eller ekologiskt ändamål som jag skulle kunna uppfylla bättre än andra med en privat gåva. Jag skulle bli glad över pengarna. Ja, verkligen. Det avslöjandet lär knappast få någon att ramla av stolen.
Men just därför vill jag vara öppen med mitt intresse. Jag kommer inte att förklara varför din dotter skulle ha sämre användning för pengarna. Jag kommer inte att förringa någon hjälporganisation. Och jag kommer inte att berätta någon historia för dig om att en överföring till mig skulle vara en särskilt klok metod för att bli av med inre oro. Den som bär på en sådan tanke behöver först ägna sig åt sin egen situation, inte åt mina önskningar.
Det jag formulerar på sidan Mitt erbjudande är en möjlighet bland många. Själv tycker jag att den är högst osannolik. Men världen är stor och människor är olika. Så jag bestämde mig för att inte bara tänka på mitt erbjudande, utan göra det synligt. Mer än så ligger inte bakom det.
Mitt öppna intresse är naturligtvis ingen garanti för förtroende. Före en ovanligt stor gåva kommer ett fritt, väl genomtänkt beslut och oberoende juridisk och skattemässig rådgivning. Det låter mindre poetiskt än föreställningen om att bara ge, men vid stora summor är det oumbärligt.
Det kunde dessutom hända att någon läser mitt erbjudande, skrattar hjärtligt åt det och sedan donerar pengar till en välgörenhetsorganisation. Det skulle jag inte ha några problem alls med. Tvärtom. Om en människa till slut fattar ett beslut som hen verkligen står bakom är det redan ett förnuftigt resultat.
Vanliga frågor om privata gåvor
Får man ge bort pengar utan att ange något särskilt ändamål?
Ett personligt eller allmännyttigt ändamål är inte i princip en förutsättning för varje privat gåva. Det avgörande är dock rättsläget i respektive land. Till exempel knyter § 516 i den tyska civillagen, Bürgerliches Gesetzbuch, gåvan till ett vederlagsfritt överlåtande som båda parter är överens om. Det är ett exempel från Tyskland och ingen juridisk upplysning som gäller i hela världen.
Måste den som får en gåva vara i trängande behov av pengarna?
En privat gåva förutsätter inte en behövande mottagare bara för att den är generös. Det finns mycket goda skäl att stödja människor i nöd, liksom det finns personliga skäl för en gåva utanför en nödsituation. Den samhälleliga effekten av sådana beslut kan naturligtvis vara olika.
Är det samma sak att ge bort pengar till en privatperson som att donera?
I vardagsspråket blandas begreppen ibland ihop. Donationer till allmännyttiga ändamål och privata gåvor kan behandlas olika juridiskt och särskilt skattemässigt. De konkreta reglerna beror bland annat på vilka länder som berörs och på omständigheterna. Den som vill överföra större belopp behöver individuell professionell rådgivning.
Måste jag motivera inför andra varför jag ger något till just den här personen?
En personlig motivering är inte samma sak som en juridisk förutsättning. Vilka förklaringar, intyg eller formaliteter som krävs vid en konkret gåva avgörs av de regler som gäller. Ett beslut kan vara mycket personligt utan att man därför får hoppa över den juridiska granskningen.
Jag har inget slutgiltigt svar på vad någon borde göra med sina pengar. Som tur är behöver jag inte veta det heller. Det räcker för mig att ärligt sätta ord på skillnaderna. En god sak förblir god, även om det finns en annan möjlighet bredvid.
Och om du efter läsningen bestämmer dig för att helt enkelt behålla dina pengar är också det din sak. Jag kommer att överleva det.
Källor
Camerer, Colin (1988). ”Gifts as Economic Signals and Social Symbols”. American Journal of Sociology, 94 (Supplement), s. S180-S214. https://doi.org/10.1086/228946
Bekkers, René, och Pamala Wiepking (2011). ”A Literature Review of Empirical Studies of Philanthropy: Eight Mechanisms That Drive Charitable Giving”. Nonprofit and Voluntary Sector Quarterly, 40(5), s. 924-973. https://doi.org/10.1177/0899764010380927
Andreoni, James (1990). ”Impure Altruism and Donations to Public Goods: A Theory of Warm-Glow Giving”. The Economic Journal, 100(401), s. 464-477. https://doi.org/10.2307/2234133
Förbundsrepubliken Tyskland. Bürgerliches Gesetzbuch, § 516: ”Begriff der Schenkung”. Officiell lagtext, hämtad 12 november 2026. https://www.gesetze-im-internet.de/bgb/__516.html