Anta att någon i morgon för över en miljon euro till dig. Ingen motprestation, inga villkor, ingen obehaglig överraskning i det finstilta. Skulle du bli lyckligare av det? Jag gissar att många först skulle svara med ett ganska övertygat ja. Och de skulle ha goda skäl för det. Skulder skulle kunna försvinna, beslut bli lättare och bekymmer som hittills återkommit varje månad plötsligt förlora sin betydelse.
Nu ändrar vi exemplet. Du äger redan trettio miljoner och får en till. Vad blir bättre av det? Kanske en hel del. Kanske förvånansvärt lite. Den som redan fritt kan förfoga över sin tid och betala nästan vilken önskan som helst kommer troligen att få andra fördelar av ett extra belopp än någon som är rädd för att inte klara hyran.
Riktigt svår blir frågan dock först vid ordet ”lycklig”. Menar vi tillfredsställelsen när någon tänker över sitt liv? Menar vi en trevlig tisdag då man skrattar ofta och upplever lite stress? Eller talar vi om trygghet, personlig frihet och känslan av att vara rustad för kommande svårigheter? Forskningen undersöker dessa saker på olika sätt. Just därför har den gett upphov till så många rubriker som verkar motsäga varandra.
Jag tycker att svaret ”Det beror på” är ganska otillfredsställande. Det är dock fortfarande betydligt bättre än ett dollarbelopp som ryckts ur sitt sammanhang och som påstås markera den vetenskapligt fastställda gränsen för all lycka.
Lycka är inte ett enda mätvärde
Inom forskningen skiljer man ofta mellan värderingen av det egna livet och den känslomässiga upplevelsen i vardagen. Den första dimensionen frågar hur nöjda människor är med sitt liv som helhet. För den andra är det intressanta hur de känner sig i vissa ögonblick: glada, avslappnade, ledsna, spända eller fulla av oro.
Den här uppdelningen är inte alls akademiskt ordklyveri. Man kan värdera sin livssituation som mycket lyckad och ändå ha en förfärlig dag. Omvänt kan någon just ha det fantastiskt roligt och ändå veta att den ekonomiska eller familjära helheten är svår. Båda svaren är sanna, de besvarar bara olika frågor.
Daniel Kahneman och Angus Deaton gjorde i en analys publicerad 2010 just den skillnaden till sin utgångspunkt. För livsvärderingen använde de en skala där de tillfrågade placerade hela sitt liv. För den känslomässiga upplevelsen använde de frågor om känslor föregående dag. Det låter först likartat, men ger olika information. En människa kan anse att en högre inkomst förbättrar hennes liv, utan att ha lett oftare i går, en onsdag.
När vi talar om huruvida pengar gör en lycklig måste vi därför åtminstone säga vilken sorts lycka det handlar om. Den som samlar alla svar under samma begrepp kan mycket lätt vrida forskningsresultat åt fel håll.
Inkomst, förmögenhet och känslan av att vara trygg
En andra stötesten ligger i själva pengarna. Inkomst betecknar de pengar som flyter in under en viss period. Förmögenhet beskriver beståndet av värden minus skulder. En hög inkomst kan leda till en stor förmögenhet. Men den måste inte göra det. Omvänt kan någon förfoga över en betydande förmögenhet utan att få någon särskilt hög årlig inkomst ur den.
Det gör skillnad för psykologiska frågor. En person med hög lön kan ändå ha höga fasta utgifter och litet ekonomiskt utrymme. Någon med lägre löpande inkomst och tillräckliga reserver upplever kanske sin situation som betydligt mer avspänd. Till det kommer vilket slags förmögenhet det rör sig om. Ett företag, fastigheter och fritt tillgängliga pengar skiljer sig åt i hur direkt de möjliggör beslut.
Elisabeth Brüggen och hennes medförfattare föreslog 2017 en begreppslig ram för ekonomiskt välbefinnande. I centrum står upplevelsen av att kunna behålla den levnadsstandard man önskar i dag och i framtiden, liksom ekonomisk frihet. Det är ett teoretiskt förslag, ingen mätning av miljardärers lycka. Men det hjälper oss att förstå varför två människor med samma summa kan bedöma sin ekonomiska situation mycket olika.
De mest kända studierna om pengar och lycka undersöker framför allt inkomst. När deras resultat okritiskt blir påståenden om förmögenhet går en avgörande distinktion förlorad redan halvvägs. En inkomsttröskel är inte automatiskt en giltig förmögenhetströskel.
Var de berömda 75 000 dollarna kommer ifrån
Låt oss komma till den siffra som många år efter publiceringen fortfarande spökar i artiklar och samtal. Kahneman och Deaton analyserade för sin PNAS-studie från 2010 mer än 450 000 svar från en stor amerikansk enkät från åren 2008 och 2009. Deras data visade: Med stigande hushållsinkomst fortsatte värderingen av det egna livet att stiga. För det uppmätta dagliga känslomässiga välbefinnandet planade sambandet däremot ut ovanför en årsinkomst på ungefär 75 000 US-dollar.
Skillnaden mellan de båda måtten var det egentliga resultatet. Människor med högre inkomst värderade i genomsnitt sin livssituation mer positivt, även ovanför den gränsen. Men i den mätning som användes rapporterade de inte obegränsat fler positiva vardagskänslor och färre negativa.
Resultatet förkortades ofta till ett mycket enklare budskap: Över 75 000 dollar gör mer pengar inte längre en lycklig. Det låter underbart slagkraftigt och kan till och med tryckas på en kaffekopp. Det är ändå ingen korrekt sammanfattning av undersökningen. Summan gällde amerikanska hushåll under en viss period, inte människor i alla länder och allra minst en globalt fastställd gräns i dagens penningvärde. Forskarna hade dessutom fångat den känslomässiga upplevelsen med ja-nej-frågor om föregående dag.
Ett statistiskt genomsnitt beskriver ju ingen individuell övre gräns. Det finns människor vars pengabekymmer ligger långt ovanför en viss inkomstnivå, och människor som lever mycket nöjda med mindre inkomst. Ur en kurva följer ingen föreskrift om hur mycket någon ska tjäna.
En annan mätmetod, ett annat resultat
Psykologen Matthew Killingsworth publicerade 2021 en undersökning som motsade den tolkningen. Hans underlag omfattade mer än 1,7 miljoner ögonblicksbilder av välbefinnandet hos 33 391 förvärvsarbetande vuxna i USA. Deltagarna angav via smarttelefon under sin vardag hur de mådde just då.
I dessa data steg både livsvärderingen och det omedelbart rapporterade välbefinnandet i genomsnitt med den logaritmerade inkomsten. Någon tydlig gräns vid 75 000 dollar, ovanför vilken det känslomässiga välbefinnandet inte längre ökade, fann Killingsworth inte. Till skillnad från den tidigare analysen använde hans studie en finare svarsskala för känslor i stunden.
Även här lönar sig noggrannhet. Undersökningen bestod av självrapporter från en viss grupp, nämligen förvärvsarbetande vuxna i USA som deltog i en sådan enkät. Den visar i första hand ett samband. Av det kan man inte utan vidare dra slutsatsen att en löneökning skulle ge samma ökning av goda känslor hos varje människa. Dessutom var extremt höga inkomster sällsynta i urvalet.
Ändå var resultatet viktigt. En flitigt citerad övre gräns, som fram till dess ofta hade behandlats som säker kunskap, måste prövas på nytt. Och den här gången kom forskningens nästa steg inte ur det vanliga ömsesidiga motbevisandet.
När forskarna räknade om tillsammans
2023 publicerade Matthew Killingsworth, Daniel Kahneman och Barbara Mellers en gemensam ny analys. Samarbetet var särskilt utformat för att reda ut motstridiga resultat. Ett sådant kallas adversarial collaboration: Deltagare med olika utgångspositioner söker tillsammans efter en mer övertygande förklaring. För ett ämne där det publicerats så många självsäkra rubriker är det ett glädjande nyktert grepp.
Den nya analysen bekräftade att det känslomässiga välbefinnandet i genomsnitt fortsätter att stiga med inkomsten. Ett annat mönster visade sig dock när forskarna delade in de tillfrågade efter deras allmänna nivå av välbefinnande. Hos de minst lyckliga planade sambandet ut vid högre inkomster. Hos de lyckligare grupperna fortsatte ökningen, hos de lyckligaste var den delvis till och med starkare.
En viktig del av förklaringen låg i mätningen. Ja-nej-frågorna i den äldre studien kunde bara i begränsad utsträckning fånga skillnader inom det högre lyckoområdet. Den nyare kontinuerliga skalan var känsligare för det. Omvänt hade analysen från 2021 förbisett att en sammantaget stigande genomsnittskurva kan dölja olika utvecklingar i enskilda grupper.
Ibland läser man att striden slutgiltigt avgjordes genom att bara de redan olyckliga människorna inte vinner någon ytterligare lycka över 100 000 dollar. Även det är alldeles för grovt som allmän livsregel. Resultaten gäller gruppförlopp i vissa data, och tröskeln är inte exakt bestämd för varje person. Det viktigaste resultatet av samarbetet ligger för mig någon annanstans: Inkomstens verkan ser olika ut beroende på var människor redan står känslomässigt.
Pengar har uppenbarligen ingen enhetlig psykologisk verkan som går att beskriva med ett enda genomsnittsvärde för alla.
Varför en större siffra inte verkar likadant överallt
En högre inkomst kan vidga handlingsutrymmet. För någon med knappa medel kan det innebära att äntligen kunna byta ut ett värmesystem som behöver lagas, arbeta mindre övertid eller betala en oväntad räkning. För en människa med mycket hög inkomst finns många av de möjligheterna redan. En ytterligare ökning verkar då via andra vägar, till exempel fler valmöjligheter, större reserver eller finansiering av krävande projekt.
Att pengar upplevs olika i olika livssituationer gör ett generellt tröskelvärde svårt. Till det kommer platsen där någon bor. Boendekostnader, social trygghet, sjukvård, familjeansvar och ekonomisk osäkerhet skiljer sig mycket mellan länder och till och med mellan regioner.
Andrew Jebb och hans kolleger undersökte för ett arbete publicerat 2018 data från Gallup World Poll med mer än 1,7 miljoner människor. Deras modeller tydde på olika mättnadspunkter för livsvärdering och känslomässigt välbefinnande, där värdena skilde sig tydligt mellan världsregioner. I vissa regioner var högre inkomst ovanför en modellerad tröskel till och med förknippad med sämre livsvärdering.
Det är varken ett bevis för att pengar i överflöd skadar eller en bekräftelse på ett globalt giltigt lyckotak. Det visar hur starkt resultat beror på befolkning, modellantaganden och mätning. Undersökningen arbetar med statistiska samband, inte med experiment där människor slumpmässigt får olika inkomster. Den som härleder ett personligt maxbelopp ur sådana siffror begär mer av dem än de kan ge.
Och hur är det med forskningen som inte hittar någon gräns alls?
Betsey Stevenson och Justin Wolfers studerade i en analys publicerad 2013 olika dataset och olika former av subjektivt välbefinnande. De fann ingen övertygande allmän punkt där högre inkomst inte längre var förknippad med högre välbefinnande. Även det resultatet gäller analysmetoderna och populationerna i de använda data.
Här lönar det sig med en liten utflykt i matematiken, utan att vi behöver göra en mattelektion av det. Många undersökningar betraktar inkomsten på en logaritmisk skala. Då behandlas ett hopp från 20 000 till 40 000 på liknande sätt som ett från 100 000 till 200 000, eftersom beloppet fördubblas båda gångerna. I euro är de båda ökningarna förstås mycket olika stora.
Om välbefinnandet stiger ungefär linjärt med den logaritmerade inkomsten, kan ytterligare pengar fortsätta att vara förknippade med högre välbefinnande, medan sambandet per enskild euro blir mindre. Därför kan två till synes motsatta påståenden gälla samtidigt: Det finns ingen tydlig övre gräns i data, och samma extra summa har vid höga inkomster i genomsnitt ett mindre samband med välbefinnande än vid låga.
Det betyder naturligtvis inte att vi kan räkna ut den personliga nyttan av varje euro ur en vetenskaplig kurva. Den statistiska formen på ett samband är ingen miniräknare för individuella livsbeslut.
Vad händer när människor faktiskt vinner pengar?
Ett grundläggande problem i många studier är frågan om orsak och verkan. Nöjda, friska människor kanske lättare gör karriär. Vissa personlighetsdrag kan påverka både inkomst och välbefinnande. Och människor med höga inkomster skiljer sig ofta i andra egenskaper från människor med låga. En korrelation mellan pengar och lycka klargör därför ännu inte helt åt vilket håll orsaken går.
Intressanta är studier som tittar på oväntade förändringar i förmögenhet. Erik Lindqvist, Robert Östling och David Cesarini undersökte i en studie publicerad 2020 svenska lotterideltagare, vars stora vinster delvis låg många år tillbaka i tiden. Genom att jämföra vinnare med lämpliga kontrollgrupper ville forskarna uppskatta den långsiktiga effekten av slumpmässigt tilldelade förmögenhetsökningar.
Resultaten är anmärkningsvärda: Större vinster förbättrade den allmänna livstillfredsställelsen på lång sikt. Särskilt tydligt var sambandet med tillfredsställelsen över den egna ekonomiska situationen. De uppskattade effekterna på mer omedelbar lyckoupplevelse och psykisk hälsa var däremot mindre och kunde inte tydligt skiljas statistiskt från noll. För livstillfredsställelsen fann författarna inga tecken på att fördelen helt enkelt försvann under den undersökta tiden.
Studien stöder antagandet att mer förmögenhet faktiskt kan åstadkomma något. Samtidigt motbevisar den den bekväma föreställningen att en penningvinst höjer varje form av välbefinnande i samma grad. Dessutom är lotterivinster ett speciellt slags förmögenhetsökning. De ersätter ingen undersökning av vad som händer med människor efter en företagsförsäljning eller efter att ha byggt upp en förmögenhet under årtionden.
Är miljonärer med ännu fler miljoner lyckligare?
Data hittills gäller främst inkomst. Men vad händer om vi tittar på människor som redan äger en betydande förmögenhet? En av de mest träffande undersökningarna kommer från Grant Donnelly och kolleger. I två urval med sammanlagt mer än 4 000 miljonärer prövade de om förmögenhetens storlek och ursprung hängde samman med den rapporterade lyckan.
Jämfört med mindre förmögna miljonärer visade sig gynnsammare lyckovärden först i mycket höga förmögenhetsnivåer, beroende på urval ovanför ungefär åtta respektive tio miljoner US-dollar. Skillnaderna var av begränsad storlek. Forskarna fann dessutom ett samband mellan förmögenhet som man själv tjänat ihop respektive ärvt och de rapporterade lyckovärdena. Det är intressant, men inget orsakspåstående om att man blir lycklig av hårt arbete eller olycklig av att ärva.
Urvalen av miljonärer är särskilt relevanta för det här projektet, eftersom de ligger närmare den faktiska målgruppen än allmänna inkomstenkäter. Inte heller de ger något svar på hur lycklig en viss människa skulle bli av ytterligare förmögenhet. Skillnader mellan människor med åtta och tolv miljoner förklarar inte automatiskt vilka följder en överföring av fyra miljoner skulle få för en enskild ägare.
Om frågan huruvida förmögenhetens ursprung spelar någon roll går det därför att skriva en egen artikel. Här räcker insikten att förmögenhetens storlek ensam bara berättar en del av historien.
Pengar skyddar mot vissa problem, men inte mot livet
Ibland låter diskussionen om pengar och lycka som om man måste avgöra om pengar kan allt eller ingenting. De realistiska svaren ligger emellan. Den som kan betala en räkning känner kanske mindre omedelbar stress. Den som har ekonomiska reserver kan lättare lämna en dålig arbetssituation. Den som har fri tid kan vårda relationer eller ta hand om sin hälsa. Det är verkliga fördelar och inga misstänkta ersättningsformer för lycka.
Samtidigt kan pengar inte tillförlitligt förhindra vissa erfarenheter. Konflikter, förluster, sjukdomar och besvikelser hör också till förmögna människors liv. En hög summa kan underlätta hanteringen av en del problem, men av det följer inget löfte om känslomässig osårbarhet. Även Kahnemans och Deatons studie visade att hälsobesvär, ensamhet och andra livsomständigheter hade stor betydelse för den dagliga känslomässiga upplevelsen.
Det vore dock lika fel att ur sådana gränser härleda det romantiska påståendet att pengar är oviktiga för välbefinnandet. Just ekonomisk osäkerhet kan belasta varje annat livsområde. Forskningen om pengar och lycka handlar därför alltid också om de olika påfrestningar som ekonomiska medel kan minska.
Vanan vid enskilda behagliga saker behandlas separat i Varför lyx till slut blir normalt. Frågan varför någon inte känner sig rik trots miljoner har också sin egen tyngdpunkt. Båda aspekterna kan påverka hur man värderar sin ekonomiska situation, men de förklarar långt ifrån alla forskningsresultat om lycka.
Vad vi rimligen kan ta med oss av allt detta
Efter att ha gått igenom forskningen tycker jag att det är anmärkningsvärt hur ofta ett statistiskt samband i populära framställningar blir en personlig livsregel. Studierna är mycket noggrannare än deras rubriker låter ana. De skiljer mellan livsvärdering och känslor, mellan inkomstgrupper och enskilda människor, mellan observerade samband och faktiska förändringar efter en penningvinst. Och de redovisar öppet att mätmetoder påverkar resultatet.
För frågan om det egna livet följer av detta varken uppmaningen att samla så mycket pengar som möjligt eller rådet att göra sig av med förmögenheten så snabbt som möjligt. Mer pengar kan öka trygghet och frihet och vara förknippat med högre välbefinnande. Det gäller delvis även vid höga inkomster. Hur starkt och på vilket sätt sambandet uppträder beror på den undersökta gruppen, den ekonomiska utgångspunkten, de personliga omständigheterna och på vad som över huvud taget mäts som lycka.
Idén bakom Tired of Wealth är ett medvetet ovanligt erbjudande till människor som frivilligt vill ge bort en del av sin förmögenhet. Den förutsätter inte att förmögna är olyckliga. Den som gläds åt sin förmögenhet har inget vetenskapligt skäl att låta någon tala bort den glädjen. Och den som funderar på en gåva bör inte vänta sig någon garanterad psykologisk effekt av den.
Kanske är det den mindre tråkiga sidan av svaret ”Det beror på”. Forskningen motsäger den behagliga tanken att det skulle finnas en summa där saken är avklarad för alla människor. Den motsäger lika mycket påståendet att pengar inte längre kan förbättra något ovanför en viss gräns.
Pengar kan göra livet lättare. Hur det livet sedan känns beror på mer än den siffra som gör det möjligt.
Källor
Kahneman, Daniel, och Angus Deaton (2010). ”High income improves evaluation of life but not emotional well-being”. Proceedings of the National Academy of Sciences, 107(38), s. 16489-16493. https://doi.org/10.1073/pnas.1011492107
Killingsworth, Matthew A. (2021). ”Experienced well-being rises with income, even above $75,000 per year”. Proceedings of the National Academy of Sciences, 118(4), e2016976118. https://doi.org/10.1073/pnas.2016976118
Killingsworth, Matthew A., Daniel Kahneman och Barbara Mellers (2023). ”Income and emotional well-being: A conflict resolved”. Proceedings of the National Academy of Sciences, 120(10), e2208661120. https://doi.org/10.1073/pnas.2208661120
Brüggen, Elisabeth C., Jens Hogreve, Maria Holmlund, Sertan Kabadayi och Martin Löfgren (2017). ”Financial well-being: A conceptualization and research agenda”. Journal of Business Research, 79, s. 228-237. https://doi.org/10.1016/j.jbusres.2017.03.013
Jebb, Andrew T., Louis Tay, Ed Diener och Shigehiro Oishi (2018). ”Happiness, income satiation and turning points around the world”. Nature Human Behaviour, 2, s. 33-38. https://doi.org/10.1038/s41562-017-0277-0
Stevenson, Betsey, och Justin Wolfers (2013). ”Subjective Well-Being and Income: Is There Any Evidence of Satiation?”. American Economic Review, 103(3), s. 598-604. https://doi.org/10.1257/aer.103.3.598
Lindqvist, Erik, Robert Östling och David Cesarini (2020). ”Long-Run Effects of Lottery Wealth on Psychological Well-Being”. The Review of Economic Studies, 87(6), s. 2703-2726. https://doi.org/10.1093/restud/rdaa006
Donnelly, Grant E., Tianyi Zheng, Emily Haisley och Michael I. Norton (2018). ”The Amount and Source of Millionaires’ Wealth (Moderately) Predict Their Happiness”. Personality and Social Psychology Bulletin, 44(5), s. 684-699. https://doi.org/10.1177/0146167217744766