Föreställ dig en tisdag då du vaknar på morgonen och faktiskt inte måste något. Inget möte, ingen deadline, inga meddelanden som ska besvaras redan före frukost. Räkningarna är täckta, reserverna räcker, yrkesarbetet är en möjlighet och ingen ekonomisk nödvändighet. Du kan forma dagen precis som du vill.
Den första tisdagen är det förmodligen fantastiskt. Den tionde kanske också. Men så småningom kan en ganska ospektakulär fråga smyga sig på: Vad gör jag egentligen i dag? Och varför just det?
Det som intresserar mig särskilt med ekonomiskt oberoende är just den här vanliga vardagen. De stora bilderna är snabbt berättade: mer resor, mer tid, färre åtaganden. Det verkliga livet består dock även efter det ekonomiska genombrottet av tisdagar. Kaffet smakar inte automatiskt mer meningsfullt bara för att man dricker det klockan elva i stället för klockan sju.
Det är inget argument mot friheten. Den som blir av med pressen att behöva tjäna pengar vinner något mycket verkligt. Men att en gammal nödvändighet försvinner för inte med sig något färdigt svar på frågan hur man vill tillbringa sina dagar. Och just där börjar en övergång som det har forskats förvånansvärt mycket om, även om det oftast skett under ett annat namn: pensionering.
Arbete organiserar mer än kontosaldot
Att förvärvsarbete ger inkomst behöver ingen förklara. Psykologiskt är det dock ofta dessutom ett organisationssystem för det dagliga livet. Man vet när en vecka börjar, vem man träffar regelbundet, vad som måste göras och hur andra ser att man har bidragit med något. Det kan vara ansträngande och ändå fylla en funktion.
Socialpsykologen Marie Jahoda beskrev fem så kallade latenta funktioner hos förvärvsarbete: tidsstruktur, sociala kontakter, gemensamma mål, aktivitet samt status och identitet. Den indelningen prövades senare empiriskt. I en representativ tysk undersökning av Paul och Batinic med 998 tillfrågade rapporterade förvärvsarbetande bättre förhållanden inom flera av dessa områden än arbetslösa och människor utanför arbetslivet. När det gällde status och identitet kunde skillnaderna mellan förvärvsarbetande och andra icke förvärvsarbetande dock inte påvisas på samma sätt.
En metaanalys från 2023 fann också samband mellan sysselsättning, dessa funktioner och psykisk hälsa. Den visar samtidigt att grupperna inte alls är identiska. Framför allt bör man inte av sådana data dra någon direkt slutsats om en 48-årig människa som frivilligt lämnar yrkeslivet med en betydande förmögenhet. Arbetslöshet under ekonomisk press och ekonomiskt oberoende har i grunden olika förutsättningar.
Som tankestöd är Jahodas modell ändå förvånansvärt användbar. Den som slutar arbeta förlorar inte automatiskt struktur, möten eller erkännande. Men hen kan märka att arbetet hittills har levererat en del av detta, utan att det någonsin särskilt beställts. Den som redan hittar dessa funktioner på annat håll kommer förmodligen att uppleva övergången annorlunda än någon vars hela vardag hittills har byggts kring yrket.
Vad skiljer en onsdag från en söndag?
I början är det ett nöje att avskaffa möten. Äntligen går det att sova ut, planera en eftermiddag spontant och boka en resa utan beviljad semester. Men frågan om tidsstruktur försvinner inte för det. Den byter bara form.
Den som arbetar upplever ofta en ledig söndag som särskilt behaglig, eftersom den skiljer sig från resten av veckan. Om varje dag är ledig blir den skillnaden svagare. Det behöver inte alls vara dåligt. En del människor börjar först då trivas på riktigt. Andra saknar växlingen mellan perioder med krav och perioder då de helt medvetet inte behöver göra något.
En ofta citerad undersökning av Sharif, Mogilner och Hershfield från 2021 analyserade två stora amerikanska dataset med sammanlagt 35 375 personer och kompletterade dem med experiment. Resultatet var nyanserat: Mycket lite fritt disponibel tid gick hand i hand med lägre välbefinnande. Men allt mer fri tid ledde inte obegränsat till högre välbefinnande. Vid mycket stort fritt utrymme spelade känslan av att använda tiden meningsfullt eller produktivt en roll.
Av detta går det inte att härleda något idealt antal timmar per dag för välbärgade personer som har gått i pension tidigt. De undersökta människorna hade mycket olika livsomständigheter; dessutom är ”produktiv” här ett begrepp från undersökningen, inget moraliskt uppdrag. Ändå berör den en begriplig punkt: Tid kan vara värdefull just för att man vill göra något med den.
För en person innebär det att träna tillsammans med andra tre gånger i veckan. För en annan hör en självvald arbetsdag till. Ytterligare någon sköter en trädgård, lär sig ett språk eller tar på sig en fast uppgift i familjen. Det gemensamma ligger mindre i aktiviteten än i att dagen har en igenkännbar rytm. Något har sin plats, utan att en arbetsgivare har bestämt det.
Människorna man möter i förbigående
En arbetsplats består inte bara av själva arbetet. Där finns kolleger som man varje dag pratar med om samma problem, ibland skrattar med eller retar sig på småsaker tillsammans med. Inte varje relation är nära. En del kontakter är till och med ganska ytliga. Ändå uppstår en social omgivning som man inte bara tar med sig när man slutar.
Just den som har arbetat som egenföretagare eller i en chefsposition underskattar kanske hur många möten som hittills har följt av rollen. Samtal kom på grund av beslut, inbjudningar på grund av ansvarsområden, diskussioner på grund av ett gemensamt projekt. När åtagandet tar slut kan det bli behagligt tyst. Men den tystnaden är inte för alla enbart en lättnad.
En nederländsk longitudinell undersökning av Van Solinge och Henkens med 778 anställda skilde svårigheterna att anpassa sig till pensionen från tillfredsställelsen med själva pensionen. Anpassningsproblem hängde bland annat samman med oro för sociala följder och bristande kontroll över beslutet. Tillfredsställelse hade däremot starkare samband med tillgängliga resurser som hälsa, ekonomi och att ha en partner.
Den distinktionen tycker jag om. Det kan vara så att någon anser att beslutet att sluta var rätt och i grunden njuter av sitt nya liv, men ändå saknar de dagliga mötena. Ett positivt helhetsbeslut utesluter inte en obehaglig enskild förändring. Sådan ambivalens behöver man inte genast upphöja till livskris.
I vardagen gör det skillnad om kontakter fortsätter att uppstå av sig själva eller måste vårdas medvetet. En gemensam frukost varje torsdag, ett ideellt åtagande eller en regelbunden träff kan förändra mer här än nästa spektakulära resa. Närhet uppstår ofta i det upprepade vanliga umgänget. Den hundrade ovanliga solnedgången ersätter inte nödvändigtvis någon som man kan prata om den trasiga vattenkokaren med.
Att behövas utan att behöva vara oumbärlig
Till en bra dag kan känslan av att kunna bidra med något höra. Det behöver inte vara att rädda ett företag och inte heller att grunda en ideell organisation. Ibland räcker det att någon räknar med ens löfte. En uppgift blir förpliktande genom att den har betydelse för en själv eller för andra.
Det låter banalt, men kan kopplas till forskning om frivilligt arbete. Matthews och Nazroo undersökte 3 740 människor i brittisk pensionsålder vid flera mättillfällen. Frekvent ideellt engagemang hängde samman med en gynnsammare utveckling av olika mått på välbefinnande. Särskilt gynnsamma resultat visade personer som deltog i flera aktiviteter och kände sig uppskattade för sitt arbete. De observerade sambanden bevisar inte att det ideella arbetet ensamt orsakade förändringarna.
Även en amerikansk longitudinell analys med 12 998 människor över 50 fann hos människor med omfattande frivilligarbete bland annat gynnsammare värden för mening i livet, ensamhet och positiv sinnesstämning. Inte alla undersökta mått på hälsa och tillfredsställelse visade sådana samband. Forskningen talar alltså för möjliga fördelar med socialt förankrad verksamhet, inte för någon allmän plikt till ideellt arbete.
Framför allt vore det märkligt att möta ekonomisk frihet med kravet att man genast måste göra sig nyttig. En del människor har burit ansvar i årtionden och njuter av att för stunden inte vara skyldiga någon något. Det är helt legitimt. En önskan om förpliktelse som upptäcks senare är lika legitim. Konsten består kanske i att själv få bestämma båda delarna.
Varför betalt arbete kan bli intressant igen
Den som har tillräckligt med förmögenhet för att inte längre behöva arbeta får förstås arbeta ändå. Den ganska självklara meningen behandlas ibland som om den vore en motsägelse. Ett yrke kan ju ställa krav på förmågor, möjliggöra sociala relationer och ge glädje. Lönen är då kanske välkommen, utan att vara det avgörande skälet till verksamheten.
Inom pensionsforskningen talar man om Bridge Employment, alltså yrkesverksamhet under övergången mellan den tidigare karriären och den fullständiga pensioneringen. En longitudinell analys av Zhan och kolleger med 12 189 amerikanska pensionärer fann samband mellan sådan sysselsättning och olika hälsoutfall. De som fortsatte arbeta inom sitt tidigare yrkesområde rapporterade också gynnsammare värden för psykisk hälsa än helt pensionerade. Studien tillåter dock inget enkelt påstående om orsak och verkan: Hälsa och livsomständigheter påverkar ju också vem som över huvud taget kan fortsätta arbeta.
Men resultatet synliggör att arbete kan vara mer än en nödlösning när kassan är tunn. En del vill fortsätta att bygga, utveckla, sälja eller ge råd. Kanske bara två dagar i veckan, kanske i en helt annan roll. Det ekonomiska oberoendet förändrar samtidigt villkoren för arbetet. Det gör det teoretiskt möjligt att tacka nej till en uppgift när den inte längre passar ens liv.
Å andra sidan kan någon konstatera att det tidigare yrket bara var intressant så länge målen och människorna runt omkring fanns där. Att återvända är inget måste. Den som väljer en lång tid helt utan yrkesverksamhet och är nöjd med det behöver inte rättfärdiga sig inför någon studie.
Den som själv bestämmer upplever övergången annorlunda
Ett frivilligt utträde vid 45 års ålder, ett avsked som framtvingats av sjukdom och en ordinarie pensionering vid 67 har visserligen det gemensamt att yrkesrutinerna försvinner. Men de sker under helt olika förutsättningar. Särskilt den egna kontrollen över tidpunkten förtjänar uppmärksamhet.
En studie baserad på den irländska långtidsundersökningen TILDA betraktade frivillig och ofrivillig pensionering var för sig. Ofrivillig pensionering gick hand i hand med tydligt ogynnsammare förändringar av den psykiska hälsan. För frivillig pensionering fann forskarna delvis mindre negativa samband, som inte var statistiskt säkerställda i alla modeller. Undersökningen gäller äldre vuxna och är inget försök med förmögna människor som när som helst kunde börja arbeta igen.
Just den begränsningen är viktig. Ekonomisk frihet kan underlätta en övergång, eftersom den dämpar de ekonomiska följderna och öppnar för beslut. Den kan ändå förändra rutiner, minska kontakter eller skapa förvånansvärt mycket fri tid. Om någon välkomnar den förändringen beror inte enbart på kontosaldot.
Fallet med ett sålt företag är ännu mer speciellt. Där kan, tillsammans med arbetet, också en grundarroll som byggts upp under flera år ta slut. Det handlar Företaget är sålt. Vad händer nu? utförligare om. Här räcker det att konstatera att självvald frihet och saknaden efter enskilda delar av det tidigare livet får finnas sida vid sida.
En dag behöver inte optimeras
Den som skriver om livet utan arbete hamnar förvånansvärt snabbt i förslag på morgonrutiner, veckoscheman och nya projekt. Jag tycker att det är en något absurd reaktion på nyvunnen frihet. Man skaffar sig ju inte möjligheten att tacka nej till möten för att sedan frivilligt fylla hela tisdagen med plikter.
Ändå lönar det sig att lägga märke till den egna erfarenheten. Finns det människor man vill träffa regelbundet? Sysslor där man gärna använder sina förmågor? Tider då man faktiskt njuter av lugnet? Eller stunder då friheten känns mer som godtycke än man hade väntat sig? Sådana iakttagelser säger mer än antalet lediga timmar.
Vanliga sysselsättningar är för den sakens skull inte alls mindre värda än stora projekt. En kväll med vänner, ett hantverk, en promenad eller tålmodigt lärande av ett musikinstrument behöver inte ge någon mätbar avkastning. Man får glädjas åt något utan att genast göra en affärsidé av det. Just människor som länge har arbetat mot resultat kan behöva vänja sig vid den tillåtelsen först.
Den grundläggande frågan om var motivation kommer ifrån utan ekonomiskt tvång diskuteras i artikeln Ett liv utan ekonomisk press: frihet eller vilsenhet?. Vardagen har till att börja med ett mer anspråkslöst krav: Den måste kännas rätt för den person som lever den. Den som vill ha mer struktur kan skapa den. Den som just nu inte vill ha någon behöver inte låtsas att det därför saknas en livsuppgift.
Kanske är uppgiften att inte längre ha någon given
Ekonomiskt oberoende lovar friheten att själv förfoga över sin tid. Det är ett stort privilegium. Men det är skillnad mellan möjligheten att välja varje dag på nytt och önskan att varje morgon fatta alla beslut från början.
En del människor kommer att upptäcka att de saknar arbete. Andra kommer att konstatera att de i relationer, intressen eller helt ospektakulära rutiner sedan länge har fler uppgifter än de var medvetna om. Ytterligare andra behöver först några månader då de inte uppnår något särskilt. Alla dessa varianter förtjänar samma öppenhet.
Artikeln Varför framgång också kan utlösa en kris handlar om de möjliga skakningarna efter en stor framgång. En ledig vecka utan plan är dock i sig ännu ingen kris. Kanske har någon för första gången på flera år tillräckligt med utrymme för att ta reda på vad hen verkligen tycker om att göra.
Idén bakom Tired of Wealth handlar om en ovanlig möjlighet att tänka kring en befintlig förmögenhet. Frågan om vardagen utan ekonomisk press är oberoende av den. Man kan behålla sina pengar och ändå på nytt bestämma hur stor betydelse det tidigare arbetet ska ha i ens liv.
Den verkliga vinsten med ekonomisk frihet ligger för mig i att meningen ”Jag måste arbeta i morgon” blir ”Jag kan göra något i morgon”. Vad det där något är behöver inte imponera på någon. Det borde bara så småningom finnas ett svar som låter som ens eget liv.
Källor
Paul, Karsten I., och Bernad Batinic (2010). ”The need for work: Jahoda's latent functions of employment in a representative sample of the German population”. Journal of Organizational Behavior, 31(1), s. 45-64. https://doi.org/10.1002/job.622
Paul, Karsten Ingmar, Hannah Scholl, Klaus Moser, Andrea Zechmann och Bernad Batinic (2023). ”Employment status, psychological needs, and mental health: Meta-analytic findings concerning the latent deprivation model”. Frontiers in Psychology, 14, 1017358. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2023.1017358
Sharif, Marissa A., Cassie Mogilner och Hal E. Hershfield (2021). ”Having too little or too much time is linked to lower subjective well-being”. Journal of Personality and Social Psychology, 121(4), s. 933-947. https://doi.org/10.1037/pspp0000391
Van Solinge, Hanna, och Kène Henkens (2008). ”Adjustment to and satisfaction with retirement: Two of a kind?”. Psychology and Aging, 23(2), s. 422-434. https://doi.org/10.1037/0882-7974.23.2.422
Matthews, Katey, och James Nazroo (2021). ”The Impact of Volunteering and Its Characteristics on Well-being After State Pension Age: Longitudinal Evidence From the English Longitudinal Study of Ageing”. The Journals of Gerontology: Series B, 76(3), s. 632-641. https://doi.org/10.1093/geronb/gbaa146
Kim, Eric S., Ashley V. Whillans, Matthew T. Lee, Ying Chen och Tyler J. VanderWeele (2020). ”Volunteering and Subsequent Health and Well-Being in Older Adults: An Outcome-Wide Longitudinal Approach”. American Journal of Preventive Medicine, 59(2), s. 176-186. https://doi.org/10.1016/j.amepre.2020.03.004
Zhan, Yujie, Mo Wang, Songqi Liu och Kenneth S. Shultz (2009). ”Bridge employment and retirees' health: A longitudinal investigation”. Journal of Occupational Health Psychology, 14(4), s. 374-389. https://doi.org/10.1037/a0015285
Mosca, Irene, och Alan Barrett (2016). ”The Impact of Voluntary and Involuntary Retirement on Mental Health: Evidence from Older Irish Adults”. The Journal of Mental Health Policy and Economics, 19(1), s. 33-44. https://www.esri.ie/publications/the-impact-of-voluntary-and-involuntary-retirement-on-mental-health-evidence-from-older-irish-adults